Vad är LVU?

Vad är LVU?

Samhällets stödinsatser

Samhällets engagemang i barns psykiska och fysiska hälsa bygger vanligtvis på frivilliga insatser som familjen erbjuds att ta del av via exempelvis skola, barnpsykiatrin eller socialtjänsten. Det kan handla om olika stödinsatser som syftar till att barnet ska få det bättre i vardagen men även må bättre. Skolan tillhandahåller elevhälsan, barnpsykiatrin utreder barn och vid behov kan de hjälpa med mediciner medan socialtjänsten bedriver familjestödjande verksamhet. Alla stödinsatser är frivilliga och vårdnadshavare behöver ge sitt samtycke till de insatser som barnet ska ta del av.

Undantag från frivillighet

Genom att lagstifta om LVU har staten gjort undantag från principen om frivillighet men bara under särskilda förutsättningar. LVU är en förkortning för lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och är en speciallag. I dagligt tal sägs ofta att LVU står för lagen om vård av unga. Med stöd av LVU lagen kan barnet eller den unge i vissa fall omhändertas, mot sin egen vilja, för vård eller så kan den unge få annat stöd utanför hemmet. Detta oberoende av samtycke från den eller de som har vårdnaden om den unge och den unge själv, om han eller hon har fyllt 15 år. Om barnet är under 15 år så behövs inget samtycke från barnet.

Barn blir behöriga att processa från 15 år

I LVU lagstiftningen är 15 år en viktig gräns för när den unge själv är behörig att vara part i processen som sker i domstol. Det innebär att den unge får ett eget ombud som ska föra den unges talan i rättssalen om den unge är 15 år eller äldre. I praktiken betyder det att den unge behöver samtycke till insatser som socialtjänsten föreslår såvida inte det är sådana förutsättningar att socialtjänsten kan ansöka om vård enligt LVU.

När ett barn placeras utanför hemmet

Vård enligt LVU kan komma i fråga i två huvudtyper av fall. I det första fallet ska vård beredas om det på grund av något förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, de s.k. miljöfallen. Lagen anger följande exempel på förhållanden i hemmet som kan komma att skada barn eller ungdomars utveckling: fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller brister i omsorgen. Annat förhållande i hemmet förutom dessa kan exempelvis vara att en vårdnadshavare inte alls skapar kontakt eller en relation med sitt barn. När barn blir omhändertagna mot föräldrarnas vilja är det vanligast att det handlar om en bristande omsorgsförmåga där föräldrarna inte förmår att tillgodose barnets behov. Socialnämnden och vårdnadshavare har då olika uppfattningar om vad som är bäst för barnet såvida inte barnet placeras med samtycke från vårdnadshavare enligt socialtjänstlagen.

LVU på grund av eget beteende eller omsorgsbrister

När barn omhändertas men inte tilllföljd av föräldrarnas omsorgsbrister (2 § LVU) så är det istället tilllföljd av socialt nedbrytande beteende (3 § LVU). Barnet eller den unge utsätter då sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom sitt beteende. Omhändertaganden till följd av brister i hemmet handlar alltså vanligtvis om föräldrarnas omsorgsförmåga medan beteendefallen handlar om barnets eget beteende. Beteenden som är socialt nedbrytande kan vara: missbruk av beroendeframkallande medel eller brottslig verksamhet, annat socialt nedbrytande beteende förutom dessa kan exempelvis vara att den unge – utan att själv missbruka – vistas i missbruksmiljöer. Ibland kan föräldrarna samtycke till vård eftersom de själva har svårt att styra över sitt barn men den unge som är över 15 år accepterar inte att bli placerad utanför hemmet. Då behöver socialnämnden ansöka om LVU vilket de alltid gör hos förvaltningsrätten.

Måste vara en påtaglig risk

En viktig faktor för om något förhållande eller beteende kan utgöra grund för tvångsvård av barn är begreppet ”påtaglig risk” som innebär att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för att barnets utveckling kan komma att skadas. Avlägsna eller endast tänkbara risker kan inte läggas till grund för tvångsvård av barn. Det är socialnämnden som ska föra fram vilka riskerna är som sedan förvaltningsrätten har att ta ställning till om de är påtagliga risker eller inte.

Varför finns LVU?

Syftet med LVU lagen är att samhället ska kunna tillgodose barns och ungdomars behov av vård och behandling. LVU utgör på så sätt ett komplement till frivilliga insatser i situationer när sådana insatser inte kan genomföras eller bedöms som otillräckliga. Vad som är bäst för den unge ska enligt lagstiftningen vara avgörande för beslut som fattas med stöd av LVU. Det är domstolen som har att fatta beslut i frågan om vad som är bäst för just den ungdom som socialnämnden vill omhänderta. Det kan också vara så att föräldrar söker stöd genom frivilliga insatser, till exempel en familjehemsplacering men att en bedömning görs av socialnämnden att barnet behöver placeras på en institution för ungdomar vilket vårdnadshavarna inte vill. Då handlar det om att vårdnadshavare och ungdom inte samtycker till den plan för vården som socialnämnden bedömt att den unge är i behov av att följa. Det i sig är ett skäl till att socialnämnden kan behöva göra en ansökan om LVU för att kunna bedriva den vård de bedömt att den unge har behov av.