Ensam vårdnad och boendet för barnen
Specialistkompetens inom familjerätt
Circle
01
Särskild kompetens i vårdnadstvister, arv och bodelning
Circle
02
Internationell erfarenhet
Circle
03
SkROLLa nedåt
Gemensam vårdnad som huvudregel
Huvudregeln inom familjerätten är att föräldrar ska ha gemensam vårdnad om barnen såvida det inte finns särskilda skäl till att anförtro vårdnaden till en förälder endast. Gemensam vårdnad innebär att föräldrar tillsammans beslutar i viktiga frågor kring barnet. Det kan handla om vilken skola som barnet ska gå i eller vilka insatser från sjukvården som kan vara aktuella. Detta sker i samförstånd vårdnadshavare emellan och syftar till att barnens intressen ska tillvaratas på bästa sätt. Det finns stöd att få för föräldrar om de behöver hjälp att nå samförståndslösningar vilket följer av kommunens skyldigheter liksom artiklar i Barnkonventionen. Barn ska således ges bästa förutsättningar att ha föräldrar som är enade i uppfattningen om deras fostran och omsorgsbehov.
Boendet för barnen
Om föräldrar av olika skäl väljer att inte leva tillsammans ska de tillsammans komma överens hur boendet för barnen ska se ut. Det kan innebära att barnen bor växelvis hos båda föräldrar med ett kortare schema för det fall att barnen är små, alternativt hela veckor när barnen är större. Ett växelvis boende ställer höga krav på föräldrarnas samarbetsförmåga då det måste finnas förutsättningar för ett gott samarbete. Barn ska inte fungera som informationsbärare föräldrarna emellan utan detta ska skötas mellan föräldrarna utan alltför stor inblandning av barnen. Det innebär att allt som är av vikt kring barnen behöver kommuniceras med den andre föräldern. Det behöver också finnas en överenskommelse kring barnens tillhörigheter och aktiviteter så att fotbollskorna eller ridhjälmen finns på rätt plats när den behövs. Detta är något som föräldrarna behöver ansvara för och se till att det fungerar, barnen kan ta ansvar utifrån ålder och mognad men huvudansvaret vilar alltid på föräldern.
Barnen bor stadigvarande
Alla barn trivs inte med att bo växelvist och alla föräldrar kan av olika skäl inte vara boendeförälder. I dessa situationer ska vårdnadshavarna komma överens om hur de löser boendet för barnen utifrån just deras specifika situation. Det kan innebära kompromisser och lösningar som kanske inte båda vårdnadshavarna egentligen önskar men som ändå är den bästa lösningen för barnen just då. För det fall att det inte är möjligt att komma överens i denna fråga är det slutligen domstolen som fattar beslut om barns boende för det fall att en förälder väcker talan. Barn kan således vara stadigvarande boende hos en förälder men vårdnadsförhållandet kan vara fortsatt gemensamt.
Samarbetet fungerar inte
Om det inte är möjligt att komma överens i viktiga frågor som rör barnen blir det svårt att dela ett gemensamt vårdnadsansvar. Det är inte heller till gagn för barnen att ha två vårdnadshavare för det fall att de inte kan enas i frågor. Barn uppfattar lätt spänningar mellan föräldrarna och förstår ofta långt mer än vad en förälder önskar att de förstår. Det kan således vara svårt för en förälder att dölja sin motvilja mot den andre förälder även om det är en förälders uppgift att tala gott om den andre föräldern. Barn ska inte behöva lyssna på kritik mot ens förälder. Det kan försätta barnet i en lojalitetskonflikt gentemot båda föräldrar och skapa utrymme för bristande tillit till vuxna. Barn är som bekant en produkt av båda sina föräldrar. Kritik mot en förälder kan av barnet uppfattas som kritik mot den egna personen.
Söka ensam vårdnad
När samarbetet inte längre fungerar föräldrar emellan och inte heller ser ut att kunna förbättras genom samarbetssamtal eller andra faktorer kan det finns skäl till att ansöka om ensam vårdnad. Huvudregeln är som bekant att vårdnaden ska vara gemensam men om samarbetssvårigheterna är tillräckligt grava ska vårdnadsförhållandet inte bestå utan tingsrätten behöver ta ställning för ena föräldern. Om den ena förälderns dessutom kan betraktas som olämplig till följd av sitt eget uppträdande, brister i omsorgen av barnen, psykisk ohälsa, missbruk eller kriminalitet kan tingsrättens beslut bli till fördel för den andra föräldern. Det är dock viktigt att en vårdnadshavare kan tillgodose barnens behov av kontakt med den andre föräldern oavsett vilka brister den andre föräldern har. Det innebär att det ska finnas ett umgänge enligt överenskommelse som vårdnadshavaren respekterar och följer. Det behöver dock inte vara fysiska umgängen om det är olämpligt utan kan istället vara umgänge via mobil eller videosamtal. Det vilar således ett stort ansvar på en ensam vårdnadshavare att tillse att barnet har kontakt med den andre föräldern. Det ska dock vara en kontakt som främjar relationen och inte skadar barnets tillit.