Barns bästa i tvistemål om vårdnad, boende och umgänge

Barns bästa i tvistemål om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De ska vidare behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap. 1§ Föräldrabalken (1949:381). Det är barnets vårdnadshavare som har ansvaret för barnets personliga förhållanden och det är även de som ska tillse att barnets behov tillgodoses (2§).

I Föräldrabalkens 6 kap 2a§ kan vidare utläsas att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut gällande vårdnad, boende och umgänge. I en sådan process är det således domstolens uppgift att bedöma vad som är bäst för de barn det berör.

Bedömningen av ”barnets bästa”

Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska domstolen särskilt beakta om det föreligger risk för:

• att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp,

• att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar, samt

• att barnet far eller riskerar att fara illa på något annat sätt.

Första punkten siktar särskilt på att barn ska fredas från att få uppleva eller på annat sätt komma i kontakt med psykiskt eller fysiskt våld. Även om barnet i fråga inte har fått utstå våld mot sin person så ska barn inte heller behöva erfara sådant våld mot andra familjemedlemmar eller personer i sin närhet. Som nämnts så avses även psykiskt våld eller övergrepp, då detta kan vara minst lika skadligt för barnets person och egenvärde. Sådana missförhållanden är dock svårare att ta föste vi då de oftast är svårare att bevisa.

Andra punkten avser den omständighet att en förälder eller vårdnadshavare olovligen, alltså utan samtycke, för bort barnet från den andra föräldern/vårdnadshavaren och dess invanda hemmiljö. För de fall ett barn riskeras att föras t.ex. ur landet av en av sina föräldrar kan domstolen behöva fatta ett omedelbart, så kallat interimistiskt, beslut för att förhindra att så sker.

Att ett barn olovligen hålls kvar syftar istället till den omständighet att en förälder avskärmar barnet från att ha kontakt med den andra föräldern genom att inte medverka eller tillgängliggöra barnet för umgänge med den andra föräldern. Ett sådant kvarhållande kan i vissa fall vara en följd av ett tidigare olovligt bortförande, men det kan även äga rum utan att ett bortförande behöver vara aktuellt. Relevant vid bedömningen av om ett olovligt bortförande eller kvarhållande ägt rum är att en förälder i vissa situationer kan vara skyldig att kvarhålla/föra bort ett barn för att skydda barnet från att fara illa.

Tredje punkten fångar upp alla andra former av missförhållanden ett barn kan utsättas för. Det kan t.ex. vara fråga om missbruk eller psykisk ohälsa i hemmet, försummelse av barnet eller att barnet av andra skäl inte får sina behov tillgodosedda. Här kan även nämnas risken för att barnet inte får adekvat tillgång till skolgång eller sjukvård.

Domstolens uppgift är sedan att väga eventuella risker eller missförhållanden mot barnets behov av en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Barnet har exempelvis rätt till sitt ursprung och att få känna samhörighet med sina biologiska föräldrar. Detta medför att det oftast är lämpligt för barnet att ha någon form av kontakt med de förälder de inte bor hos, så till vida att detta kan ske på ett tryggt sätt.

Barnets vilja

Det är så klart även viktigt att, i möjligaste mån, utröna vad barnets vilja är i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Särskilt då det är barnets liv och framtid som kommer att påverkas i allra högsta grad av en sådan tvist. Hur mycket avseende domstolen lägger på barnets vilja kommer dock bero av barnets ålder och mognad. Det finns inte någon specifik ålder efter vilken man kan säga att barnets vilja får en avgörande inverkan på bedömningen av vad som är barnets bästa. Detta beror av att ett barns mognad och förmåga att bilda sig en egen uppfattning varierar från fall till fall. Man kan dock som regel utgå från att en 11-12 årings vilja ska tillmätas mer betydelse än ett yngre barns.

Barnets bästa eller föräldrarnas intressen

Det är inte helt lätt för en domstol att utröna vad som ska anses utgöra ett barns bästa från fall till fall, inte minst då det inte är barnet självt utan de vuxna i dess omgivning som argumenterar och för bevisning i frågan. Detta medför så klart en viss problematik och i vissa fall kan det tyckas att en dom tillgodoser föräldrarnas intressen i högre omfattning än barnens.

Av naturliga skäl kan det i vissa fall vara så att barnets och förälderns intressen är samstämmiga. Det är dock viktigt att komma ihåg att domstolen särskilt har att beakta barnets intressen då de beslutar i frågor om vårdnad, boende och umgänge och att omständigheter som förälders schema, arbete eller övriga behov således är sekundära. I detta hänseende kan det därför sägas att domstolen har två olika roller i dessa typer av mål, att företräda barnet och att vara beslutande organ i sakfrågan.